RockStore !

Det är ett gammalt hus som ändå ser ganska nytt ut. Tomten har stor trägård med några få träd runt om huset som är helt övergivet. Huset som en kyrkogård man aldrig visste om. men Nina skulle gå där inne. Hon går in och hör någon bakom sig men ingen är där. Tänker det var nog inget, går vidare och ser mig omkring.

Sätter mig ner på golvet en stund och känner plösligt en skum doft av hat och ondska. Blir förskräckt tittar överallt men ser ingen Här eller där, funderar vad det kan vara för nått, Nina funderar länge vad det var för en doft som luktade sen kom hon på det. Nina kollade ner på golvet och ser blod, Springer där ifrån men hittar ingen väg ut alla dörrar var inte där som dem plösligt försvann ur sin väg. Blev rädd som bara den som jag sakade om bena som hela min kropp av rädsla, ser någon och hör nån andas bakom mig. Plösligt så skriker jag efter hjälp men min röst försvann helt och hållet som han ville ha min själ, vem nu det var så kändes det hemskt som någon ville omslucka mig med sin mörka kraft.

Plösligt ser jag en dörr längst bort mot mitten av stora mörka halen. Går in där och ser efter. Men min vän Johanna ringer min mobil men jag svarar inte, hon undrar vad som har hänt. Hon visste att huset jag skulle till. Johanna undrar varför jag skulle in där och göra, och hon ringer en gång till, men får inget svar, så Johanna bestämde sig jag går in och ropar efter Nina och kollar om jag får nå svar. Så Johanna går in och ropar hennes namn, Nina var är du? Men varken får hon nått svar eller hörde något där. Johanna blir orolig och letar efter Nina. Johanna börjar kallsvettas när hon hittade Nina tillslut, Johanna läste på Ninas ord som hon hade på arme in ristad, Johanna läste tyst och tydligt, Lever med dig fast jag inte finns där för dig. Johanna undrade avd som hade hänt och hade den tanken jätte länge innan hon plösligt blir rädd men ändå stark av sig så Johanna går där ut ifrån huset och började tänka jag ska rädda Ninas själ om den som saknas. Johanna visste att huset var hemsökt och hade en egen kyrkogård på baksidan. Men det hindrar inte Johanna för att gå in igen i huset, fast hon vet att det kan råka illa ut för hennes själ. Hon säger tyst för sig själv, jag klarar detta för Ninas skull, för hon skulle göra samma sak för min skull, och jag kommer klara detta allt hänger nu på mig. Hon ser vägar täckta med mörk lilla väggar med rivmärken på, hon känner på vägarna meden hand och känner med andra handen på rivmärkena, ser en mörk plats där Nina satt på golvet för hennes väska låg kvar där. Johanna går dit, kollar ner mot golvet som var svart som natten, lika svart som solen har slocknat. Johanna undrar vad det kan betyder och tar Ninas väska så länge. Men Johanna tänker noggrant. Hon fattar sitt beslut och går mott dörren som är helt vitt, fast hon visste att den var svart för en stund sen och alla dörren var bort, fast Johanna ser dörren är nymålat som det var någon där för att visa henne att hon kommer klara detta. Johanna öppnar dörren, går in och kollar vad det är bakom den dörren. Johanna känner en stark ondska framför sig men Johanna rycker till och säger jag klarar detta, vem du när så kommer du få ångra detta för du har gjort mot min vän Nina. Med en skärmad röst, vad kommer hända, du står nu på tur lilla vännen. Och skrattade mörkt så det ekade i hela rummet. Johanna höll på att tappa sin balans, ser en burk med väldigt stark ljus i som solens dags ljus började tränga sig ut ifrån burken, Johanna hoppade över demonen som hon hade listat ut. Slänger sig mot burken. Johanna sprang där ifrån så fort hon kunde. Demonen går bara några stora steg och är nästan i kapp Johanna, han ryter ett vrål du ska inte trotsa din egen pappa. Johanna stannade och tänkte ingen vill som jag vill, men ser en plats som bara jag kan vara. Hon kollar snabbt runt om sig, allt är svart som svarta mörka moln som håller på att bli vita.

Johanna säger sedan jag kan trotsa dig för du är inte min pappa, du som vill det. Du som skaddar min vän Nina, det ska du få för, Johanna slänger burken mot golvet, den gick sönder

i tusen bitar och ser en ljus som en tun tråd som slingar sig mot Ninas kropp som bara logg där, Demonen jagar Johanna hon slänger sig mot ljuset, Demonen flyr ifrån ljuset, han vrålar av skräck, säger sedan till någon där. Du kan inte leva, hur är det möjligt, jag hade din själ.